Rick Blaine och Ilsa Lund möttes i Paris, under veckorna innan tyska trupper marscherade in i staden i juni 1940. Där levde de en kort och intensiv kärlekshistoria, som tog slut på en regnig järnvägsstation när Ilsa aldrig kom. Hon lämnade Rick därför att hon just fått veta att hennes man, motståndsledaren Victor Laszlo, levde. Hon hade trott att han var död. Allt som händer mellan dem i Casablanca ett och ett halvt år senare bygger på de dagarna.
Var möttes Rick och Ilsa?
Tiden i Paris visas som en tillbakablick. Den kommer den natt då Ilsa har klivit in på Rick’s Café Américain och fått pianisten Sam att spela As Time Goes By, sången Rick inte vill höra. När klubben stängt sitter Rick ensam med flaskan och ber Sam spela den igen, och bilden glider över till Paris om våren.
Det är ett Paris i korta glimtar: Triumfbågen på avstånd, en biltur längs boulevarden, en båttur på Seine, champagne i Ricks lägenhet. När Rick frågar vem hon egentligen är och vad hon var innan, svarar Ilsa bara ”We said no questions”. De hade lovat varandra att inte fråga, som det står i manuset till filmen. När han senare undrar varför det inte finns någon annan man i hennes liv säger hon att det fanns en, och att han är död.
Ilsa är från Oslo och kom till Paris som ung. Rick är amerikanen som redan står på tyskarnas svarta lista. Ingen av dem vet särskilt mycket om den andra, och därför kan förhållandet rasa på en enda eftermiddag.
Vad var La Belle Aurore?
La Belle Aurore är det lilla kafé i Paris där Rick och Ilsa tillbringar sin sista eftermiddag tillsammans, med Sam vid pianot. Ägaren Henri vill att de dricker upp hans champagne hellre än att låta tyskarna få den, och Sam konstaterar att den tar udden av ockupationen. Utanför ropar en högtalare ut något på tyska. Ilsa översätter: Gestapo räknar med att vara i Paris nästa dag.
Scenen innehåller några av filmens mest kända rader. När kanonerna dånar på avstånd frågar Ilsa om det var kanoneld eller hennes eget hjärta som bultade, och Rick svarar torrt att det är den nya tyska 77:an. Ilsa ber honom lämna Paris, eftersom han är i fara. Rick vägrar resa utan henne. Kort därefter säger hon ”Kiss me. Kiss me as if it were the last time”, kyss mig som om det vore sista gången. Hon vet redan att det är det.
När Rick och Ilsa möts igen i Casablanca säger Rick att de senast sågs på La Belle Aurore, och Ilsa påminner om att det var samma dag som tyskarna marscherade in i Paris. Rick svarar att han minns varje detalj: tyskarna bar grått, hon bar blått. I verkligheten tog tyska styrkor Paris den 14 juni 1940.
Varför kom Ilsa aldrig till tåget?
Tåget till Marseille går klockan fem, och Rick vill hämta Ilsa på hotellet. Hon vill hellre mötas på stationen. Rick skämtar om att de kan gifta sig i Marseille, eller låta lokföraren viga dem på tåget, och Ilsa börjar gråta.
På stationen öser regnet ned. Ilsa kommer inte. I stället dyker Sam upp med ett brev som kom strax efter att Rick gått. I det skriver hon att hon inte kan följa med och aldrig kan träffa honom igen, och att han inte får fråga varför. Rick står kvar tills Sam drar med honom på det sista tåget, och regnet får bläcket på brevet att flyta ut. Rick och Sam lämnar Paris precis före tyskarna.
Ilsa var redan gift med Victor Laszlo
Svaret kommer först i Casablanca, och det förklarar både tystnaden i Paris och brevet. Ilsa var redan gift med Victor Laszlo när hon mötte Rick. Äktenskapet hölls hemligt, även för deras närmaste vänner, eftersom Laszlo ville skydda henne. Hon visste mycket om hans arbete, och hade Gestapo fått veta att hon var hans hustru, hade det varit farligt för henne och för dem hon arbetade med.
Kort efter bröllopet reste Laszlo till Prag, där han greps och skickades till ett koncentrationsläger. Efter flera månader kom beskedet att han skjutits under ett flyktförsök. Ensam och utan hopp träffade hon då Rick. Precis innan de skulle resa fick hon veta att Laszlo levde. Han var sjuk och gömdes i en godsvagn utanför Paris. Hon berättade det inte för Rick, eftersom hon visste att han då hade stannat kvar och att Gestapo hade tagit honom.
Hur styr Paris mötet i Casablanca?
I ett och ett halvt år har Rick levt utan att veta varför Ilsa lämnade honom. Första natten försöker Ilsa förklara genom att berätta om en flicka som kom från Oslo till Paris och träffade en stor och modig man som hon såg upp till. Rick, berusad och bitter, avbryter henne och frågar vem hon lämnade honom för. Hon går.
Nästa gång hon kommer till hans lägenhet håller hon en revolver och kräver transitbreven som kan rädda Laszlo. Hon kan inte skjuta. I stället berättar hon hela historien, och erkänner att hon fortfarande älskar honom. Hon orkar inte välja och ber honom tänka för dem alla.
Rick vet nu att Ilsa inte svek honom, och kan därför avstå från henne utan bitterhet. På flygplatsen ser Rick till att Ilsa reser med Laszlo. Till Laszlo säger han att Ilsa bara försökt övertyga honom om att hon fortfarande älskade honom, för att komma åt breven. Hans tröst till henne är att de alltid kommer att ha Paris: de hade förlorat det men fått tillbaka det i Casablanca. Vad den repliken och de andra kända raderna betyder finns i genomgången av de bästa citaten ur Casablanca. Hela handlingen, från transitbreven till flygplatsen, finns i artikeln om filmen Casablanca.
Varför ville en av manusförfattarna stryka Paris?
Howard Koch, en av de tre krediterade manusförfattarna, argumenterade utan framgång för att stryka Parisscenen, eftersom han trodde att den skulle bryta den spänning filmen byggt upp.
Parisscenerna fick vara kvar, och utan dem vore Rick en cynisk krögare utan förklaring. Med dem blir han en man som blivit lämnad på en perrong utan att få veta varför. Det är bara några minuter av filmen, men de ger Ricks sista val sin tyngd. I Paris var det Ilsa som lämnade Rick, men på flygplatsen är det han som låter henne gå.
Senast faktagranskad: 24 oktober 2026