Peter Lorre har en liten roll i Casablanca, men han sätter handlingen i rörelse. Hans Ugarte lämnar över de två transitbreven till Rick Blaine och grips strax därpå. Elva år tidigare hade samma skådespelare blivit världskänd som barnamördaren i Fritz Langs M, och mellan de två rollerna låg en flykt undan nazismen.
Barnamördaren i M gjorde honom känd över hela världen
I M från 1931 spelar Lorre Hans Beckert, en mördare som ger sig på barn i Berlin och till slut jagas av både polisen och stadens undre värld. Det var Fritz Langs första ljudfilm och Lorres första stora filmroll. Lang hade sett honom på scen i Wedekinds Frühlings Erwachen och gav honom rollen.
Under inspelningen hade Lorre två arbeten samtidigt. Enligt filmvetaren Gerd Gemündens biografi för PBS spelade han på kvällarna i Bertolt Brechts egen uppsättning av Mann ist Mann och stod på dagarna framför Langs kamera.
Beckert är ingen typisk filmskurk. Lorre gjorde honom till en ömklig människa som inte rår på sina drifter. I Neue Deutsche Biographie kallas tolkningen det första lyckade försöket i filmhistorien att göra en mördare till ett mänskligt väsen. Framgången gjorde honom till stjärna men låste honom också fast i roller som mördare och brutna existenser, fast han helst ville spela komik.
Peter Lorre föddes i Ungern och blev skådespelare i Wien
Peter Lorre föddes den 26 juni 1904 i Rózsahegy i Ungern och hette då László Loewenstein. Staden heter i dag Ružomberok och ligger i Slovakien. Familjen var judisk.
Familjen flyttade till Wien 1913. Där lämnade Lorre föräldrahemmet 1921 för att bli skådespelare, och han spelade en tid i Jacob Morenos improvisationsteater. Via scener i Breslau och Zürich kom han till Berlin, där han 1929 spelade i Marieluise Fleißers Pioniere in Ingolstadt under Brechts ledning.
Peter Lorre flydde från Tyskland 1933
Efter M gjorde Lorre flera tyska filmer, bland dem F.P.1 antwortet nicht från 1932. När nazisterna tog makten 1933 lämnade han landet. Vägen gick via Wien till Paris, där han främst arbetade med dubbning, och vidare till London. Med sig hade han skådespelaren Celia Lovsky, som han gifte sig med i London. Innan han kom till London arbetade han i Paris, främst med dubbning.
I London fick han arbete hos Alfred Hitchcock. Lorre spelade i två av Hitchcocks spionfilmer, The Man Who Knew Too Much från 1934 och Secret Agent från 1936. Den första blev Lorres första engelskspråkiga film. Efter den tog ett kontrakt med Columbia Pictures honom till Hollywood, och han blev en av få tyskspråkiga skådespelare som lyckades fortsätta karriären i amerikansk film. För Secret Agent återvände han till England.
Hollywood lät honom sällan vara något annat än skurk
Den första Hollywoodfilmen blev skräckfilmen Mad Love från 1935, och samma år spelade han i Josef von Sternbergs Crime and Punishment. Därefter följde roller som farliga, sadistiska eller olycksbådande figurer. Rösten var mjuk, ansiktet runt och ögonen stora, och studiorna använde den kombinationen till att skrämma.
Undantaget var den japanske detektiven Mr. Moto i en filmserie som 20th Century Fox gjorde mellan 1937 och 1939. Där fick han spela hjälten. Han försökte gång på gång ta sig ur rollfacket som den lömske och farlige.
I Riddarfalken från Malta mötte han Bogart och Greenstreet
Sin mest framgångsrika period hade han hos Warner Bros. I John Hustons The Maltese Falcon (Riddarfalken från Malta) från 1941 spelar Lorre den hänsynslöse skattjägaren Joel Cairo mot Humphrey Bogart. Sydney Greenstreet har också en av de stora rollerna.
Lorre spelade mot Bogart och Greenstreet i flera av Warners filmer under 1940-talet. Warner Bros. var en av de stora studiorna under Hollywoods guldålder.
Peter Lorre spelar småskurken Ugarte i Casablanca
I Casablanca från 1942, regisserad av Michael Curtiz, spelar Lorre småskurken Ugarte. Två tyska kurirer med värdefulla transitbrev har mördats på ett tåg, och Ugarte tänker sälja breven. Han ber Rick förvara dem, men polisen griper honom för morden innan affären blir av. Breven blir sedan filmens drivkraft ända fram till flygplatsen.
Greenstreet finns med även här, som Signor Ferrari på klubben Blue Parrot, och Bogart spelar Rick. Filmen handlar om människor som flytt det ockuperade Europa, och flera i ensemblen hade själva gjort samma resa. Conrad Veidt, som spelar birollen major Strasser, reste i april 1933 till London med sin judiska hustru. Lorre lämnade Tyskland samma år.
En egen film i Tyskland blev ett misslyckande
I början av 1950-talet reste Lorre tillbaka till Västtyskland för att regissera Der Verlorene, den enda film han regisserade. Han spelar själv huvudrollen som forskaren doktor Rothe, som under kriget har mördat sin fästmö men skyddas av makthavarna. Filmen ställde tyskarna inför frågor om skuld, men den blev ett misslyckande och Lorre återvände till USA.
Där blev det allt oftare roller som parodierade hans egen image, på film och i tv. Han gjorde ännu en film med John Huston, Beat the Devil från 1953. Mot slutet av livet gjorde han skräckfilmer för Roger Corman, som Tales of Terror från 1962.
Peter Lorre dog av en stroke i sitt hem i Hollywood den 23 mars 1964, 59 år gammal.
Senast faktagranskad: 30 september 2026