Det är oftast flygfältet som gör det. Du ser Casablanca, blir kvar hos Ingrid Bergman och vill veta vad hon mer spelade in. Det är fyra decenniers film, och en alfabetisk lista över alltihop hjälper ingen. Verket faller i tre delar: tio svenska spelfilmer mellan 1935 och 1940, ett decennium inne i den amerikanska studioapparaten och därefter nästan 30 år med Europa som bas.
Har du bara tid med en film till, ta Notorious från 1946. Alfred Hitchcock lät henne spela en kvinna som skickas in i ett nazistnätverk i Rio de Janeiro och gifter sig med fel man av plikt. Hon arbetar i samma register som i rollen som Ilsa Lund: behärskning utanpå, ett omöjligt val inuti. Det var den första amerikanska film Hitchcock både regisserade och producerade.
De tio svenska filmerna, 1935 till 1940
Fyra av filmerna gick upp redan under debutåret 1935. Gränsen mot Hollywood är inte skarp: Juninatten gick inför kameran den 18 oktober 1939, knappt en månad efter att hennes första amerikanska film hade haft premiär.
Den svenska delen av karriären ligger väldokumenterad i Svenska Filminstitutets filmdatabas och nästan osynlig i engelskspråkiga filmografier, där allt före 1939 brukar krympa till en rad.
| År | Film | Regi | Hennes roll |
|---|---|---|---|
| 1935 | Bränningar | Ivar Johansson | Karin Ingman |
| 1935 | Munkbrogreven | Sigurd Wallén och Edvin Adolphson | Elsa Edlund |
| 1935 | Swedenhielms | Gustaf Molander | Astrid, Bo Swedenhielms fästmö |
| 1935 | Valborgsmässoafton | Gustaf Edgren | Lena, Bergströms dotter |
| 1936 | På Solsidan | Gustaf Molander | Eva Bergh, bankkassörska |
| 1936 | Intermezzo | Gustaf Molander | Anita Hoffman, pianist |
| 1938 | Dollar | Gustaf Molander | Julia Balzar, skådespelerska |
| 1938 | En kvinnas ansikte | Gustaf Molander | Anna Holm |
| 1939 | En enda natt | Gustaf Molander | Eva Beckman, ekonomistuderande |
| 1940 | Juninatten | Per Lindberg | Kerstin Norbäck |
Sex av de tio regisserades av Gustaf Molander och sju av dem fotograferades av Åke Dahlqvist, som tidigt förstod att hon var gjord för närbilder. Två av filmerna prisades i Venedig: Swedenhielms fick juryns hedersomnämnande 1935 och En kvinnas ansikte en medalj för konstnärlig fulländning 1938. I pressrösterna om debutfilmen skrev kritikern Robin Hood: ”Debutanten Ingrid Bergman är stor och säker.”
En kvinnas ansikte gick så bra utomlands att Hollywood köpte rättigheterna och gjorde en egen version, A Woman’s Face från 1941, med Joan Crawford i Bergmans roll. I den amerikanska rollistan står Conrad Veidt, samme skådespelare som gör major Strasser i Casablanca och som vi porträtterar tillsammans med de andra birollerna i filmen.
Börja i den svenska delen med En kvinnas ansikte. Hon spelar en utpressare med ett ärrat ansikte, och enligt Filminstitutets beskrivning gav filmen henne möjlighet till ett mer varierat spel än Swedenhielms tre år tidigare. Vill du hellre gå raka vägen till Hollywood är Intermezzo från 1936 filmen som öppnade dörren, och det svenska ursprunget till Ilsa beskriver vi i porträttet av den svenska stjärnan bakom rollen.
Hollywoodåren, 1939 till 1949
David O. Selznick köpte Intermezzo och lät spela in den på nytt i USA. Bergman fick göra om sin roll, pianisten Anita Hoffman, i Gregory Ratoffs version som gick upp den 22 september 1939. Samma rollfigur, tre år senare, på ett annat språk och mot en annan motspelare.
Decenniet som följde gjorde henne världsberömd, och Casablanca ligger mitt i det. Filmen hade premiär i New York den 26 november 1942 och gick ut brett i USA först den 23 januari 1943, vilket förklarar varför årtalet skiftar mellan olika källor. Studioapparaten bakom den, med Warner Bros. egna kontrakterade regissörer och skådespelare, beskriver vi i guiden till Hollywoods guldålder.
Tre filmer till ur årtiondet är särskilt värda tiden. I George Cukors Gasljus från 1944 spelar hon en kvinna vars man får henne att tvivla på sitt eget förstånd, och hela dramaturgin vilar på ansiktets minsta skiftningar. Rollen gav henne den första Oscarstatyetten, för bästa kvinnliga huvudroll på galan den 15 mars 1945. Trollbunden året därpå var den första av tre filmer för Hitchcock, där hon spelar psykiatern som ställer diagnos på mannen hon älskar. Den tredje Hitchcockfilmen, Under Capricorn från 1949, spelades in i både Elstree utanför London och Warner Bros. studio i Burbank, och blev deras sista samarbete.
Ett projekt drev hon fram själv. Efter sin uppmärksammade insats i Maxwell Andersons pjäs Joan of Lorraine bildade hon produktionsbolaget Sierra Pictures tillsammans med producenten Walter Wanger och regissören Victor Fleming. Jeanne d’Arc fick världspremiär i New York den 11 november 1948 och blev Flemings sista film. Inför den breda amerikanska lanseringen 1950 kortades den från 145 till 100 minuter.
Sedan tog Hollywoodåren slut, av skäl som inte hade med filmerna att göra. Ingrid Bergman hade sett Roberto Rossellinis italienska efterkrigsfilmer och skrivit ett brev till honom med erbjudandet att spela med i någon av hans filmer. Samarbetet blev en romans medan båda var gifta på var sitt håll, paret fick en son, och indignationen nådde ända till den amerikanska senaten, där senatorn Edwin Johnson från Colorado fördömde henne. Enligt Filminstitutets levnadsteckning dröjde det sju år innan hon arbetade i Hollywood igen.
De europeiska åren, från 1950
Roberto Rossellini spelade in Stromboli på vulkanön i april 1949, och filmen fick italiensk urpremiär den 8 oktober 1950. Dagen därpå gick den upp på China i Stockholm, som första film i hennes europeiska år.
Med Rossellini följde Den stora kärleken 1952 och Viaggio in Italia, inspelad kring Neapel, Capri och Herculaneum våren 1952 men släppt först i Milano den 7 september 1954. Den senare togs emot svalt men räknas i dag som samarbetets höjdpunkt.
Jean Renoir regisserade henne i Elena och männen 1956. Samma år kom comebacken i Hollywood. Anastasia gav henne den andra Oscarstatyetten, men Anatole Litvak spelade in filmen i Boreham Wood Studios i Elstree utanför London sommaren 1956. Även Indiskret 1958, med Cary Grant och regi av Stanley Donen, gjordes i Elstree och i London. Hollywood tog tillbaka henne på europeisk mark. Hela prisraden gala för gala finns i vår genomgång av hennes tre Oscar.
Hon återvände till amerikanska produktioner då och då, bland annat i Kaktusblomman 1969, som spelades in på Manhattan. Tyngdpunkten låg ändå kvar i Europa. Mordet på Orientexpressen 1974, där hon gör en svensk missionär i några minuter i ett förhörsrum, byggdes upp i Elstree, med tagningar på en perrong i Paris och i Istanbul. De minuterna gav henne den tredje statyetten, för bästa kvinnliga biroll på galan den 8 april 1975.
Sista biograffilmen blev Höstsonaten. Ingmar Bergman spelade in den hösten 1977, i Norsk Films ateljé i Jar utanför Oslo och i Filmhuset i Stockholm, med Sven Nykvist bakom kameran. Den hade urpremiär på Spegeln i Stockholm den 8 oktober 1978. Rollen som konsertpianisten Charlotte, mätt mot allt hon inte gav sina döttrar, är den självklara ingången till de sena åren. Det blev den enda gång de två Bergman arbetade tillsammans.
Gustaf Molander hann före Ingmar Bergman. Han bad henne 1964 ta huvudrollen i episoden Smycket i samlingsfilmen Stimulantia, som gick upp 1967. Det blev hans sista insats i svensk spelfilm, gjord med samma skådespelerska han hade hjälpt ut i världen 30 år tidigare.
Vanliga frågor
Vilken film debuterade Ingrid Bergman i?
Munkbrogreven räknas som debutfilmen och hade premiär på Skandia i Stockholm den 21 januari 1935. Kameran gick redan den 12 juli 1934. Bränningar hann ändå ut till publiken först: den fick urpremiär den 14 januari 1935 på fyra biografer i Hälsingland, i samma trakt kring Söderhamn där exteriörerna hade spelats in.
Gjorde hon någon film utanför Sverige före Hollywood?
Ja, en. Kvartetten gifter sig, på tyska Die vier Gesellen, regisserades av Carl Froelich för UFA 1938 och blev hennes första roll utanför landet. Den nådde svensk publik i augusti 1939.
Vann hon någon Oscar för Casablanca?
Nej. Hon var inte ens nominerad för rollen som Ilsa Lund, trots att filmen tog hem priset för bästa film. Vid samma gala den 2 mars 1944 var hon däremot nominerad för bästa kvinnliga huvudroll, för rollen som Maria i Klockan klämtar för dig.
Senast faktagranskad: 25 augusti 2026