Humphrey Bogart och Ingrid Bergman spelar huvudrollerna i Casablanca från 1942, men runt dem i Ricks bar står en ensemble där många själva hade flytt från Hitlers Europa. Paul Henreid, Claude Rains, Conrad Veidt och Peter Lorre hör till dem som bär de övriga stora rollerna i berättelsen om kärlek, plikt och uppoffring i en stad full av flyktingar.
Bogart och Bergman spelar huvudrollerna i Casablanca
- Rick Blaine, spelad av Humphrey Bogart, är den desillusionerade krögaren vars cyniska yta döljer en idealist.
- Ilsa Lund är norskan vars återkomst river upp Ricks gamla sår. Rollen spelas av Ingrid Bergman.
- Victor Laszlo, spelad av Paul Henreid, är den tjeckiske motståndshjälten som nazisterna vill tysta.
- Kapten Louis Renault, spelad av Claude Rains, är den korrumperade men charmige franske polischefen.
- Major Heinrich Strasser, spelad av Conrad Veidt, är den tyske officer som jagar Laszlo.
- Signor Ferrari driver den konkurrerande klubben Blue Parrot och spelas av Sydney Greenstreet.
- Ugarte, spelad av Peter Lorre, är den småskurk som ursprungligen kommer över transitbreven. Lorre hade slagit igenom som barnamördaren Hans Beckert i Fritz Langs M från 1931.
- Sam, spelad av Dooley Wilson, är pianisten och Ricks lojale vän som sjunger filmens kärlekssång.
Vilka fler spelade i Casablanca?
Efter de åtta stora rollerna följer en lång rad mindre roller som fyller Ricks bar med gäster, personal och flyktingar. De mest framträdande finns i tabellen, ordnade som i rollistan hos American Film Institute. Den fullständiga rollistan finns hos IMDb.
| Skådespelare | Roll |
|---|---|
| S.Z. Sakall | Carl, kypare på Ricks bar |
| Madeleine LeBeau | Yvonne, Ricks förra flickvän |
| Joy Page | Annina Brandel, ung flykting gift med Jan |
| John Qualen | Berger, Laszlos kontakt i motståndsrörelsen |
| Leonid Kinskey | Sascha, bartendern |
| Curt Bois | ficktjuven |
| Helmut Dantine | Jan Brandel, den unge flyktingen vid roulettebordet |
| Marcel Dalio | Emil, croupier |
| Corinna Mura | Andreya |
| Ludwig Stossel | herr Leuchtag |
| Ilka Gruning | fru Leuchtag |
| Charles La Torre | Tonnelli, italiensk officer |
| Dan Seymour | Abdul |
Clarence Muse fick först kontrakt för rollen som Sam, men affären föll igenom, och Dooley Wilson lånades i stället från Paramount. Det är Wilson som sjunger As Time Goes By i filmen. Wilson var trumslagare och kunde inte spela piano, så pianospelet i filmen spelades in av en annan musiker. Joy Page var Jack Warners styvdotter och gjorde sin första filmroll i Casablanca.
Många i ensemblen hade själva flytt från Hitlers Europa
I Casablanca medverkade skådespelare av 34 olika nationaliteter, och många av dem var flyktingar. Brytningarna bland gästerna i Ricks bar är ofta skådespelarnas egna, och för flera av dem var flykten undan nazismen en del av deras eget liv.
Conrad Veidt, som spelar major Strasser, var gift med en judisk kvinna, och i april 1933 reste de till London. I Hollywood fick han som många andra tyska emigranter främst spela nazister. Mer om Strasser finns i texten om birollerna Rains, Henreid och Veidt.
Helmut Dantine, som spelar Jan Brandel, var 19 år när han greps av nazisterna efter att Tyskland annekterat Österrike i mars 1938. Kort därefter kom han till USA. I filmen låter Rick hans rollfigur vinna vid roulettebordet, så att det unga paret får råd att resa vidare.
Marcel Dalio, som spelar croupiern Emil, var en känd skådespelare i Frankrike från Jean Renoirs Den stora illusionen och Spelets regler. Dalio var jude, och i juni 1940 flydde han med sin hustru Madeleine LeBeau till Lissabon och vidare till USA. LeBeau spelar Yvonne, som syns i närbild när klubbens gäster sjunger La Marseillaise för att överrösta de tyska officerarna. Hon sjunger med tårar i ögonen och avslutar med att ropa Vive la France. LeBeau var den sista överlevande ur rollistan när hon dog den 1 maj 2016, 92 år gammal.
S.Z. Sakall, som spelar Carl, var ungrare och hade gjort sig ett namn som komiker i tyska ljudfilmer. När Hitler kom till makten återvände han till Ungern, och 1939 tog producenten Joseph Pasternak, en avlägsen kusin, honom till USA. I filmens förtexter är hans namn felstavat som S.K. Sakall.
Vad handlar Casablanca om?
Handlingen utspelar sig i Casablanca i Franska Marocko i december 1941, en stad under den tyskvänliga Vichyregimens kontroll. Hit söker sig flyktingar från det ockuperade Europa i hopp om att ta sig vidare till Lissabon och därifrån till Amerika. Den amerikanske krögaren Rick Blaine driver nattklubben Rick’s Café Américain, en plats där spelbord, smuggling och desperat hopp samsas under samma tak.
Allt kretsar kring ett par så kallade transitbrev, dokument som ger innehavaren fri lejd genom det tyskkontrollerade Europa. När motståndsledaren Victor Laszlo anländer tillsammans med sin hustru Ilsa Lund ställs Rick inför ett omöjligt val. Ilsa är kvinnan som en gång lät honom vänta förgäves på en tågperrong i Paris, och nu behöver hon hans hjälp för att rädda sin man undan Gestapo. Rick sitter på de eftertraktade breven, och filmen drivs framåt av frågan om han ska välja den gamla kärleken eller den större saken.
Vem regisserade och skrev Casablanca?
Filmen regisserades av Michael Curtiz och producerades av Hal B. Wallis för Warner Bros. Manuset bygger på Murray Burnetts och Joan Alisons pjäs Everybody Comes to Rick’s, som ännu inte hade satts upp när studion köpte den för 20 000 dollar. Det färdiga manuset krediteras bröderna Julius J. Epstein och Philip G. Epstein tillsammans med Howard Koch, men i praktiken passerade texten fler skribenter än så, se vem som skrev manuset till Casablanca. Musiken komponerades av Max Steiner, medan filmens signaturmelodi As Time Goes By redan var skriven 1931 av Herman Hupfeld. Mer om tillkomsten finns i artikeln om inspelningen av Casablanca.
Casablanca i korthet
- Premiär
- 26 november 1942 i New York, bred premiär 23 januari 1943
- Regi
- Michael Curtiz
- Studio
- Warner Bros.
- Speltid
- Cirka 102 minuter
- Oscar
- Tre, inklusive bästa film
Casablanca vann tre Oscar vid galan 1944
Vid den sextonde Oscarsgalan belönades Casablanca med tre statyetter: bästa film, bästa regi för Michael Curtiz och bästa manus efter förlaga för Julius J. Epstein, Philip G. Epstein och Howard Koch. Filmen var dessutom nominerad i flera andra kategorier, bland annat för Humphrey Bogarts huvudroll och Claude Rains biroll.
Erkännandena har fortsatt långt efter premiären. Det amerikanska filminstitutet AFI placerade Casablanca som tvåa när det 1998 rankade de 100 bästa amerikanska filmerna, och som trea när listan förnyades 2007. Redan 1989, registrets första år, valdes filmen in i National Film Registry hos Library of Congress, där verket därmed anses kulturellt och historiskt omistligt.
Därför lever filmen vidare
Casablanca är ett kärleksdrama, en spänningsberättelse och en berättelse om moralisk uppoffring mitt under andra världskriget. Slutscenen på flygplatsen, där Rick avstår från sin egen lycka för en större sak, har blivit en av filmkonstens mest citerade. Berättelsen utspelar sig under kriget, och filmen spelades in medan kriget pågick. Replikerna finns samlade i artikeln om de bästa citaten ur Casablanca.
Uppdaterad den 10 november 2026: rollistan har kompletterats med fler roller och skådespelarnas flyktingbakgrund, och uppgiften om pjäsen Everybody Comes to Rick’s har rättats.
Senast faktagranskad: 10 november 2026