As Time Goes By: sången som blev Casablancas hjärta

Dooley Wilson som pianisten Sam vid pianot bredvid Humphrey Bogart i Casablanca 1942
Foto: Warner Bros., publik domän, via Wikimedia Commons

En enkel melodi vid ett piano, och plötsligt rasar hela Ricks fasad. Sången As Time Goes By är limmet som håller ihop Casablanca känslomässigt. Men melodin var varken skriven för filmen eller självklar att behålla. Här är historien om filmens hjärta.

En sång som var elva år gammal

Många tror att As Time Goes By skrevs för Casablanca, men melodin fanns långt före filmen. Den komponerades av Herman Hupfeld år 1931 för Broadwaymusikalen Everybody’s Welcome. Där gjorde den inget större väsen av sig. Sångens historia finns beskriven hos Wikipedia.

Att den hamnade i Casablanca berodde på att filmen byggde på en oproducerad pjäs där sången redan ingick. När pjäsen blev film följde melodin med, och den fick en helt annan laddning än den någonsin haft på teaterscenen.

Dooley Wilson som Sam vid pianot och Humphrey Bogart som Rick i Casablanca 1942
Dooley Wilson som Sam vid pianot, med Humphrey Bogart som Rick, i Casablanca 1942. Foto: Warner Bros., publik domän, via Wikimedia Commons.

Sam som inte kunde spela piano

I filmen framförs sången av Sam, pianisten på Rick’s Café, spelad av Dooley Wilson. En pikant detalj är att Wilson egentligen var sångare och trummis, inte pianist. Pianospelet i bilderna är därför inte hans eget, utan dubbades av en musiker utanför bild. Wilsons varma, något sorgsna röst blev ändå oskiljaktig från melodin.

Repliken alla minns fel

Den mest citerade repliken kopplad till sången lyder Play it again, Sam. Problemet är att den aldrig sägs i filmen. Ilsa ber Sam Play it, Sam. Play As Time Goes By, och Rick säger senare bara Play it. Den felaktiga versionen har blivit så etablerad att den till och med gav namn åt en av Woody Allens filmer, Play It Again, Sam från 1972. Fler sådana missförstånd tar vi upp i vår genomgång av de bästa citaten ur Casablanca.

Sången som nästan klipptes bort

Filmens kompositör Max Steiner, som skrev den övriga musiken, var inte förtjust i As Time Goes By och ville byta ut den mot en egen melodi. Det gick inte att genomföra, eftersom scenerna med sången hade behövt spelas in på nytt och Ingrid Bergman redan hade klippt håret kort för en annan film. Sången fick stanna, och blev i efterhand en av de mest kända filmmelodierna genom tiderna. Efter premiären blev den dessutom en försäljningssuccé på egen hand.

Vill du veta mer om människorna bakom filmen, läs våra porträtt av Humphrey Bogart och Ingrid Bergman.

Senast faktagranskad: 18 juli 2026